Kära dagbok!
Idag såg jag henne igen, min vackra Beatrice. Hon vandrade längs torget med sitt långa, fagra hår. Jag smög runt husknuten för att kunna titta på henne utan att hon såg mig. Hon är den vackraste skapelsen på jorden. Så nära, men ändå så långt bort!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar