Andra blogg inlägget om Frankenstein

När man läser om vad som kännetecknar en bok från romantiken ser man direkt att Frankenstein är från romantiken. Det står i Levande littratur att romantiken mycket handlade om känslor och fantasier och Mary Shelly beskriver allting med känslor, ex. "Vi lämnade London den 27 mars, och stannade några dagar i Windsor där vi vandrade omkring i den vackra skogen. Detta var ett nytt landskap för oss bergbor. De majestätiska ekarna, det rikliga viltet och hjordarna av ståtliga hjortar var något nytt för oss." (s. 144 bakhåll) Man ser i denna mening att allting beskrivs med vackra adjektiv som verkligen får fram de känslor de hade för den skogen.

Folksjälen, individen och naturen

Romantiken letar efter det enkla, det som fanns förut. Familjen De Lacey som Frankenstein följer genom ett hål i skjulet han hittar, bodde tidigare ett lyx liv, men när pappan sedan blir utskickad från det landet har han och sina två barn bara råd med att bo i enkel, liten stuga där de lever under fattigdom. Detta är en likhet till romantiken, eftersom de bor på ett enkelt vis.
Det som det står i Levande littratur om punkt två, individen. Så uppfattar jag det som att man ska mer bry sig om sig själv och inte de konsekvenser som drabbar andra efter sina handlingar. Detta kan man se som en liknelse till när Victor skapar Frankenstein. Han skapar honom utan att tänka på vad konsekvenserna kommer bli och sedan får han själv känna skulden för det som hände med hans familjemedlem William. Det känns lite som att romantiken tyckte att man mer skulle ta dagen som den kom, inte bry sig så mycket.
Den tredje punkten handlar om naturen och som jag visade ovan så beskrivs naturen otroligt mycket i den här boken, både av Victor och Frankenstein, framför allt Frankenstein. När han berättar för Victor om det "äventyr" han haft efter att han rymde från Victors labb, får man veta väldigt mycket hur natur runt honom är och vilka känslor han framkallar av naturen.

Skräck, exotism och genikult

Den nattesida man främst får se i boken är Victors. Han mår dåligt över att ha skapat Frankenstein men han har ingen att dela med sig det av förutom i så fall Frankenstein. Men ändå pratar han inte med honom om det. Ifall Victor skulle tala med någon annan om det skulle hela samhället gå emot honom. Jag tycker egentligen att han är mycket feg för att han inte vågar stå för han har gjort. Det är därför både William och Justine blev mördade. Med detta kommer man in i punkt fem i Levande litteratur boken. "Fly vardagen och samtiden" det är precis det som Victor gör. Han gömmer allting och flyr bara bort. Han tar inte tag i sitt egna problem utan att låter hemska saker inträffa istället.