Mitt tredje inlägg om boken Herakles

Nu är boken väldigt brutal, med många mord. Därför kommer det upp väldigt hemska känslor när jag läser boken. Herakles får uppdrag av en kung som han måste klara av för att kunna överleva. ”Det var enklare och därtill i enlighet med guds vilja att ge honom uppdrag som ingen vanlig dödlig skulle kunna genomföra” sid. 196 i Herakles. Kungen vill få död på Herakles. Han gör dessa uppdrag för att han mördade sina tre söner. Uppdragen kan vara att till exempel rädda en by från ett slags monster. Men jag kan ändå inte se honom som en hjälte för på hans resor träffar han människor som han dödar/våldtar. Så som jag har målat upp hjälte bilden är en snäll kvinna eller man med superkrafter. Hjälten räddar människorna från odjur utan att ”röra” någon utav människorna. Sen i filmer som t.ex. Spiderman så vet inte människorna i staden vem det är som räddar dem från kriminella utan det ska vara mystiskt. Att hjälten har en hemlig kraft som ingen annan vet om, bara han. Hjälten tar sig bara till platsen där den onda finns och tar bort den från staden. Men i Herakles så vet alla vem han är och vad han gör. Så ifall han skulle göra misstag, som han gör, så vet hela samhället och kanske landet om det. Så med den här boken vill författaren kanske förmedla att en hjälte ändå ska kunna leva som en vanlig medborgare, som också kan göra misstag. Boken väcker känslor som har fått mig att se hjältar på ett helt annat sätt. Förut var de så att de var snälla och bara brydde sig om att människorna ska må bra. Men nu har jag fått känslan av att hjältar bara vill göra det för att bli ”kända” och att alla ska ropa ens namn. För allt Herakles gör, både gott och ont, får honom att bli väldigt omtalad. Men det är från två olika sidor. För ibland tycker människorna att han är en gud och gör allt gott. Men sedan helt plötslig så ändrar de åsikt till att han är ond och borde dödas. För mig ska man bara se hjältar från ett perspektiv och det är det goda!