Mitt tredje inlägg om boken Herakles

Nu är boken väldigt brutal, med många mord. Därför kommer det upp väldigt hemska känslor när jag läser boken. Herakles får uppdrag av en kung som han måste klara av för att kunna överleva. ”Det var enklare och därtill i enlighet med guds vilja att ge honom uppdrag som ingen vanlig dödlig skulle kunna genomföra” sid. 196 i Herakles. Kungen vill få död på Herakles. Han gör dessa uppdrag för att han mördade sina tre söner. Uppdragen kan vara att till exempel rädda en by från ett slags monster. Men jag kan ändå inte se honom som en hjälte för på hans resor träffar han människor som han dödar/våldtar. Så som jag har målat upp hjälte bilden är en snäll kvinna eller man med superkrafter. Hjälten räddar människorna från odjur utan att ”röra” någon utav människorna. Sen i filmer som t.ex. Spiderman så vet inte människorna i staden vem det är som räddar dem från kriminella utan det ska vara mystiskt. Att hjälten har en hemlig kraft som ingen annan vet om, bara han. Hjälten tar sig bara till platsen där den onda finns och tar bort den från staden. Men i Herakles så vet alla vem han är och vad han gör. Så ifall han skulle göra misstag, som han gör, så vet hela samhället och kanske landet om det. Så med den här boken vill författaren kanske förmedla att en hjälte ändå ska kunna leva som en vanlig medborgare, som också kan göra misstag. Boken väcker känslor som har fått mig att se hjältar på ett helt annat sätt. Förut var de så att de var snälla och bara brydde sig om att människorna ska må bra. Men nu har jag fått känslan av att hjältar bara vill göra det för att bli ”kända” och att alla ska ropa ens namn. För allt Herakles gör, både gott och ont, får honom att bli väldigt omtalad. Men det är från två olika sidor. För ibland tycker människorna att han är en gud och gör allt gott. Men sedan helt plötslig så ändrar de åsikt till att han är ond och borde dödas. För mig ska man bara se hjältar från ett perspektiv och det är det goda!

Andra inlägget om Herakles

Nu ska jag skriva lite mer om boken Herakles. Den här gången ska jag jämföra likheterna mellan Herakles i boken och kung Oidipus. De likheter jag har hittat är att båda två inte vet vem deras far är. ”Budbäraren: Ditt blod är icke blod Polybos. Oidipus: Vad säger du? Var han då ej min fader? Budbäraren: Ej mer än den som står framför dig nu.” sid. 24 från stycket Kung Oidipus. Det här citatet visar tydligt att den mannen han trodde var hans pappa inte var det. Oidipus och Herakles lever sina liv som en lögn och det kan man dra paralleller till idag. För det är många barn i världen som inte har en aning om vem deras pappor är, kanske för att de lämnade mamman och barnet när barnet var liten. Det händer ofta ifall pappan känner att han vill ha ett annat liv med en annan familj eller för att båda föräldrarna kanske är beroende av droger. Ifall man är beroende av droger blir det ofta lätt att man inte bryr sig om sin omvärld eller sin omgivning, utan deras liv går mest ut på att leta pengar för att kunna köpa droger. Sen kan det också vara så att pappan känner att det inte är hans skyldighet att ta hand om barnet, utan det ska mamman göra. Det lever kvar lite från förr i tiden när det alltid var kvinnan som skulle vara hemma med barnen och ta hand om hushållet. Sen är det klart att det också kan finnas miljoner andra anledningar till pappan lämnar sin familj.

Förlåt Per för att jag lämnade in den sent !

Ordet komedi

Vi fick en läxa förra fredagen att ta reda på olika ords ursprung och vad de betyder. Jag fick ordet komedi så nu tänkte jag berätta om just det och vad det kommer ifrån.

Ordet komedi kommer från antikens Grekland. Komedi är motsatsen till tragedi. På teatern i Grekland spelades komedi upp så att karaktärerna tar sig från en sämre tid till en bättre. Komedin behövde inte vara rolig, men till skillnaden från tragedin skulle vara ett lyckligt slut. Nu förknippar vi ordet komedi med roliga filmer eller TV-serier som man ska skratta åt.

När jag sökte på komedi på NE så kom den här bilden upp så ja, jag tog den! Det är alltid roligare med lite bilder.

Ha det bra och snart kommer det nog ett till inlägg om boken Herakles.

Läsning sid. 84

Hellu !
Som jag berättade tidigare så läser vi en bok i svenskan som heter Herakles av Theodor Kallifatides. Nu har jag läst ut den. Mina första tankar om boken var att det inte var en bok som jag brukar läsa. Men jag tyckte om den jätte mycket. Känslorna som väcktes inom mig var värme, kärlek, sommar och sol. Den beskriver mycket ungdomen under denna tiden, från en ovanlig pojkes liv. Herakles är ju inte som alla andra. Allting kändes så mysigt, även fast att det var hemska händelser. Det kändes som att människorna stod nära och brydde sig om varandra. En väldigt kärleksfull bok, tycker jag! Det jag tror författaren vill med den här boken är att göra oss, läsare, mer medvetna om myten om Herakles. Budskapet med boken tror jag är tron. Att man ska kunna tro på saker, även fast de låter ovanligt. Att man inte alltid ska ta allting förgivet utan tänka till en extra gång. Jag har inte så mycket mer att säga om boken. Även fast den är bra, så tycker jag att den är lite svår att fundera kring.

Första inlägget om antiken

Det jag skulle vilja lära mig av det här momentet är mer om antiken och dess gudar. När vi gjorde det här i min gamla skola var det inte så seriöst och man fick ingen riktig uppfattning om vad allting handlade om. Jag har börjat läsa boken ”Herakles” och jag tycker faktiskt att den är bra. Den förklarar bra om de olika gudarna och människorna som levde på den tiden. Det positiva med boken är också att han berättar allt på nästan ett ungdomligt sätt. Den blir väldigt mysig att läsa då. Det negativa med boken är att det är så många, ovanliga namn som man måste hålla reda på, det gör det lite svårt att hänga med. När det här momentet ska examineras skulle jag vilja göra en film, för det blir något nytt för mig. I min gamla skola gjorde vi bara reklamer en gång i sexan och det var inte så speciellt. Men nu skulle det vara roligt. Men om vi inte kan göra film skulle jag kanske vilja göra en bokanalys, fast det känns som att boken är lite svår att analysera. När jag frågade min familj om vad det tyckte om det projektet vi ska börja med så tyckte de att det lät jätte intressant. ”Jag kommer nästan inte ihåg någonting om det där” sa min pappa. Det var därför han tyckte att det var bra att vi skulle göra ett arbete om antiken och dess gudar. ”Det enda jag kommer ihåg från det vi gjorde om antiken var kärleksguden, Afrodite tror jag hon hette” sa min mamma när vi satt och pratade om det här. Hon tyckte också att det var bra att lära sig om lite grekisk historia, så att jag sedan kunde lära dem lite mer om det sen.

Nu har vi fått tillbaka vart grupp arbete som jag, Sofie och Linda gjorde. Ska jag säga sanningen så är jag inte speciellt nöjd. Jag trodde faktiskt att det hade gått mycket bättre än vad det gjorde. Men egentligen vad ska man göra? Vi gjorde några slarv hel, men utom det gjorde vi vårt bästa. Nu får vi bara lämna det bakom oss och tänka framåt (:

Bye !

Nu är vi klara !

Nu är vi äntligen klara med vårt grupparbete på svenskan. Det har varit ett mycket roligt och intressant skolarbete. Onsdagen den 18/2 intervjuade vi vår köksansvarige på Nacka gymnasium, Kerstin Samsson. Det gick mycket bra och vi fick bra svar på våra frågor. Jag var ledig fredagen som arbetet skulle vara inlämnat, men jag gjorde det bästa jag kunde med att skriva klart referatet på intervjun hemma, sedan Linda och Sofie fick finslipa på i skolan. Vi gjorde också en bra analys på slutet. Jag tycker att vi har samarbetat bra under vår tid som grupp. Det är roligare när man får arbeta tillsammans med några, för då kan man diskutera och dela med sig av sina åsikter och tankar. Skolmat som var ämnet vi valde var ett mycket intressant ämne som jag tyckte att jag verkligen kunde engagera mig i. Vår grupp kände att det var något som vi verkligen skulle kunna vilja ändra på, för man måste få bra mat annars orkar man inte. Innan vi gjorde intervjun hade jag andra tankar på skolmaten än vad jag har nu, efter att ha hört från Kerstin så märkte man att hon ville att vi skulle ha det bra på lunchen i matsalen. Man hörde verkligen på henne att hon brydde sig. Men nu är vi i alla fall klara och jag tyckte att det var ett mycket roligt arbete!